Dessa tider med obegränsat jobb kör slut på mig, det ända jag tänkte när jag kom hem var SÄNG, synd bara att man är så feting poppis så ögonen aldrig hinner slockna. Typiskt. Bli aldrig så älskad som mig.
Nåväl, strax dags för dagens promenad som jädrar anamma ska bli en mil!
Såvida inte uffes lårbenshals eller vad fan de e, inte hindrar oss!
Häppa så länge!