Tomas sitter i soffan och pillar på sin iphone då han plötsligt lyser upp

"Stina, jag köpte en ny kavaj idag"

Och för tusende gången svarar jag "Jasså var den fin?"

Så, han traskar iväg för att hämta den. Och han hämtar den....

Jag vet ju liksom inte vad jag ska säga när han visar mig den..

Ni vet när man läre tänka snabbt som fan för att rädda situationen.

Men jag misslyckas. Skrattet sipprar ur mina mugipor. Jag försöker rädda situationen

med något liknande som "Men så ful var den ju inte....."  Förgäves nu sitter han i soffan mitt emot och sprättar den med kökskniven.

**

Men liksom... man är väl inte taskig för att man är ärlig.

Eller ja... kanske jag skulle skippat skrattet i början.

Jaja, ska ge han en kanelbulle och ett glas mjölk så är allt som bortblåst om en stund.

Stina älskar dig ändå!